Ibland händer det såna där saker som man bara vill tala om för  alla för att man blir så himla glad.
Det är roligt. Ungefär lika roligt som sådana saker också kan vara roliga att just hålla för sig själv  ett tag också.
Typ som att gå och småle för sig själv åt någonting. Eller som när jag  går till skolan  med mp3:n i öronen och lyssnar på en  bara gud förgalet bra danslåt en sån där som gör att man  bara måste le hur mycket som helst och som när den där starka ettan kommer och man liksom bara MÅSTE sträcka ut handen eller  foten ellet höften eller nåt  bara LITE för att "ta" den där. Eller när man lyckas göra en  grymt bra musikanpassning till en  låt  och allt bara sitter EXAKT DÄR DET SKA precis exakt NÄR det måste det. Typ som på luleåtävlingen.

Nu tappade jag tråden igen. Men  strunt samma. jag tror ni förstår vad jag menar,  förhoppningvis. Annars får ni väl fråga.

En annan sak  jag tycker är rolig är  alla grupper som finns på diverse forum. jag tror ni vet vilket jag relaterar till.

en jag tycker är liteextra rolig är de här som heter typ " välkommen till  skellefteå det du inte vet om dig  själv vet alla andra."  lite så är det ju faktiskt nästan. Åtminstone... tycks folk TRO det.  Det man inte vet själv. Det vet dom.
Eller precis, TROR sig veta. för folk pratar, det är klart, alla älskar att prata och så har det nog  alltid varit. Någon gör något  konstigt eller oförväntat,  agerar utanför ramarna. Någon har fel kläder på sig, eller någon har sagt något. eller någon tycker att någon ÄR  på ett visst sätt. Vad jag har börjat fundera på är att man  har egentligen ingen aning. Man  har ingen aning om vad personerna i fråga har varit med  om  eller inte osv.

Nu kanske ni tycker jag blir tjatig  men under detta halvår "i rampljuset"när jag jobbade utomlands,  så lärde jag mig  så otroligt mycket att det går inte att beskriva. Där älskade folk att fara med osanningar och bara snacka om varandra. I vissa fall var det för att de var avundsjuka i vissa fall var det något annat.

Innan man  hade vant sig var det otroligt jobbigt.  Jag minns de två första veckorna när vi skulle lära oss allting som vi skulle sköta själva sedan resten av säsongen.  Då var det riktigt jobbigt  och det var nog någongång jag kände att jag ville åka hem. Men det gjorde jag inte  jag stannade kvar och det är jag väldigt glad idag att jag gjorde. Men jag minns också hur otroligt ont i hjärtat det gjorde och hur jag en gång grät för att jag  inte förstod varförde gjorde så som de gjorde mot mig.  Men jag tog mig  igenom det också. riktiga säsongen började ochdet gick väl bra.  Men klart folk gillade att snacka. Men jag lärde mig. Jag minns såväl en dag  när vi satt utanför hotellet, jag tror det var en  söndag  och en tjej som verkligen älskade att görasig lustig  över olika saker var såklart bara tvungen att berätta för mig vad hon hade hört (förmodligen för att se min reaktion.) Det hade att göra med att jag hade  pussat på någon av kyparna. värre än så var det inte.
Hon skrattade och ville veta vad jag tyckte om att det var  ett vad  han  hade  med någon av de andra. att hanskulle få 50 euro om han pussade mig. 

Jag tyckte det var ganska oförargligt (eftersom han såg  väldigt bra ut med betoning på väldigt.) och skrattade tillbaka och svarade" haha.. jaa, men om han beöhvde de pengarna så mycket att han var tvungen att pussa ig för det så  var du ju bara bra att jag kunde hjälpa honom att få dem." Jag tror hon trodde att jag skulle bli ledsen  men  det blev jag faktiskt inte  och såhär i efterhand så tycker jag faktiskt att det var  just rätt oförargligt. en kul grej liksom.

Men det förekom rätt mycket skitsnack också. Såklart, men jag lärde mig  liksom jargongen och lärde mig på så vis också att inte bry mig så mycket om vad folk sa. De fick väl tro det de ville tro. Resonerade jag.
Men allt det här  alla dessainsikter har också såklart format mig, och jag  skapade en grej eller vad jag ska säga, och det är  en grej jag kör med än idag "Har dom inget vettigare att prata om så att de MÅSTE prata om mig, då är det ju  väldigt trist för dom, men  då åfr dom väl göra det då." För SÅ sjukt intressant liv kan väl ändå inte jag ha.
Avundsjuka?  kanske vet inte. bryr mig  inte.  brydde mig inte då.
jag bestämde mig  redan från början för att köra mitt eget race hela säsongen. För ag var där fr min egen skull och för gästernas. Klart det var jobbigt och tungt ibland. Jag kunde ju liksom inte "ventilera" som alla andra kunde. De kunde ju snacka av sig på sitt eget språk när arbetsdagen var över. Det kunde inte jag , eller det är klart nog KUNDE jag väl, men jag skulle inte få så sjukt mycket gensvar, för det var ju faktiskt ingen som förstod vad jag sa. Att ventilera saker på sitt andra språk är inte lätt. Men glöm aldrig att omän livet är tufft ibland så kommer det ofta något bra ur det ändå. Om inte annat så lär man sig något.

Såhär i efterhand är jag väldigt välsigt glad att jag fick uppleva det jag fick göra. både bra och minder bra grejer,  för det har gjrot mig starkare som person  idag. Jag tar inte saker lika hårt heller som jag gjrode när jag var yngre.

Men vadjag vill säga med allt det här är egentligen, att bara för att man  känner en  person i ett visst skede i livet så har man inte den blekaste aning om vad personen har varit med om tidigare.  man vet kanske inte vad presonen har för förflutet också vidare.  Man ska inte bara "anta"  att bara för att det kanske råkar gå  bra just nu så har det alltid gjort det.  jag tror att det är för väldigt få människor det faktiskt är så.

Så tro altrid att du känner en perosn utan och innan för det tror jag faktiskt aldrig att man  gör. Inte helt fullt ut.
Alla har vi varit små och haft våra drömmar, för vissa hardet gått enklare att nå dem för ändra hardet tagit längre tid, en tredje kanske var på rätt plats i rätt tid elelr halkade in på ett bananskal.

Alla har vi olika förutsättningar och olika bagage med oss. det är det som gör oss unika och till det vi är.

Att man  har uppnått olika saker i sina liv beror också på att man  valt att satsa på olika saker.  saker som kanske känns viktiga för just mig  eller dig.

Men en  saksom nog  nästan vi alla  har gemensamt  är att man jobbat hårt öfr att sig  dit  där man är.
För oftast är det faktiskt så.


En massa ord, en väldig massa ord  som det  faktiskt ligger mening bakom. Hoppas  ni ser den.

"livet är inte bara svart eller vitt, det finns en massa går och även färgskalor också."  glöm inte det.